Jag vet inte hur många bloggar jag startat och avslutat vid det här laget. Min första blogg kom online 1999, men då visste jag inte vad ordet "blogg" var. Då hette det kort och gott: "Dagbok på nätet". Jag skulle göra en längre utlandsresa och ville hålla kontakt med vänner och familj. Sedan fick dagboken vara kvar när jag kom hem. Den har kommit och gått i 11, snart 12, års tid. Under olika namn, på olika plattformer, på svenska, på engelska och så på svenska igen. "Velig" är mitt andra namn..
Många gånger har den stängts ner för att "fel" folk hittat till den. Nära familjemedlemmar som läst lite för mkt. Chefer på tidigare arbetsplatser som läst lite för mkt. Många snöpliga slut, hastiga nedstängningar med en ihållande klump i magen.
Jag har en förmåga att lämna ut mig själv på ett sätt som kanske inte alltid är så bra. Samtidigt som jag har ett stort behov av att skriva av mig. Att få respons. Att synas, men ändå inte bli sedd i verkligheten.
Vänner som fått följa även mina anonyma bloggar kommer förmodligen att tveka innan de lägger denna blogg bland sina favoriter, just pga att det kommit och gått så många bloggar under åren. Men denna hoppas jag att jag arbetar vidare med. Vågar ha online.
Min plats på nätet. Mitt lilla andningshål. En plats där jag kan vara mig själv, utan iklädda roller.
Bara jag.
Bara H.
Många gånger har den stängts ner för att "fel" folk hittat till den. Nära familjemedlemmar som läst lite för mkt. Chefer på tidigare arbetsplatser som läst lite för mkt. Många snöpliga slut, hastiga nedstängningar med en ihållande klump i magen.
Jag har en förmåga att lämna ut mig själv på ett sätt som kanske inte alltid är så bra. Samtidigt som jag har ett stort behov av att skriva av mig. Att få respons. Att synas, men ändå inte bli sedd i verkligheten.
Vänner som fått följa även mina anonyma bloggar kommer förmodligen att tveka innan de lägger denna blogg bland sina favoriter, just pga att det kommit och gått så många bloggar under åren. Men denna hoppas jag att jag arbetar vidare med. Vågar ha online.
Min plats på nätet. Mitt lilla andningshål. En plats där jag kan vara mig själv, utan iklädda roller.
Bara jag.
Bara H.
2 kommentarer:
iii, så roligt med en ny H-blogg! jo, jag tillhör ju dem som har en rad av dina bloggar längst ned på favoriterna (de var längst upp först, men har fått flytta ned när uppdateringarna slutade), men jag blir lika glad ändå och ger inte upp hoppet! den här ska nog få vara kvar!! ;-)
kram!!
Jag håller med Maria. Hoppas att du fortsätter här. :) Själv är jag urusel på att blogga ;)
Skicka en kommentar